Vi valde verkligen rätt väg till hemresan. Vi brukar alltid åka E4 för det är smidigt men denna gång valde vi E45 och vilka vyer vi fått skåda, detta är en av dem. Fjälltoppar i villhelmina.
Jag trodde att det kanske skulle vara omkring 30-40 mil mellan villhelmina och älvdalen men ibland så är man inte så briljant smart. Hade någon sagt närmare 60 mil så hade det stämt bättre. Detta var man inte beredd på när man åkte från vojmån.
Gudars skymning vad folk kör som idioter längs E45. Vi vart omkörda av en buss och när bussen var halvvägs om såg vi hur den fick mötande trafik och vi var tvungna att panikbromsa för att inte det skulle bli en olycka. 20 min senare så står buss satan på en rastplats och jag är på väg och ska skälla ut chaffören för allt jag har när jag såg att det var en tysk jävel. Var bara att inse att försöka prata med den dåren var lönlöst.
Detta är bara en av många incidenter som hände längs just E45 så ska ni åka den pass upp på idioter i trafiken :)
Vid omkring 20.00 anländer vi till älvdalens camping / läger. Vet inte egentligen om man ska kalla det camping eller fiske camping. Som jag förstått är det mest fiskare som beger sig dit.
Det är en väldigt vacker camping precis intill österdals-älven.
Till skillnad från vojmåns-camping var det mjukt och bra med gräs här. Man kunde verkligen få spänna upp tältet och ligga mjuk om natten. Det tog inte lång stund innan jag tog på vid vadarna och begav mig till vattnet för att försöka lura någon fisk. Hoppet stod just till att få någon riktigt fin öring.
Visst vakade fisken på flugan men det kändes som att fisken var för liten eftersom den inte ville fastna. Men senare fick jag höra att jag helt enkelt valt för stor fluga. Eftersom fiske trycket är relativt högt här så säger de att fisken är krok van och därav mycket svårare att fånga, vad vet jag...
Att få vakna upp till en dag som var så grå, dyster och blöt kändes grymt tråkigt. Under de två veckor vi varit ute på vägen är detta absolut den värsta dagen gällande vädret. På onsdagen innan vi gick ut den sista svängen så hade vi förberett packningen och bilen så det bara skulle vara att hiva in tältet och sovpackningen före avfärd. Man såg knappt till en endaste person, verkade som de flesta fiskare hälls sig inom hus eller i sina tält för att vänta ut det dåliga vädret. Det kan inte tagit mer än någon timme efter att vi vaknat som vi sedan låg på vägen.
När vi for från vojmån reagerade jag på att det kändes som vi hade en punktering. Nu när vi åker från älvdalen känns det inte bara som en punktering utan som att hela bilen snart faller ihop.Det gungar något så extremt mycket att jag börjar bli rädd för att vi kanske inte tar oss hem. Halvvägs till mora så är jag tvungen att stanna, kände på hjullagret och det känns lite glapp så det är bara att börja ta ur all packning och gräva fram verktyg för att dra åt det lite. Efter någon mil till är det än värre. Vi lyckas ta oss till biltema i mora och köpte två hjullager-satser bara för att vara säkra på att vi ska kunna ta oss hem. Det som kändes jobbigast var att vi lunkade fram i 70 km/h för att om det är allvarligt så borde olyckan bli mindre än om man kör i 90 km/h. Vi lyckades ta oss hem trotts omständigheter. Jag åkte över till bror det första jag gör. Han hinner köra 5-10 meter innan han häver ur sig att jag inte får köra hem bilen. Dröjde inte många minuter innan han upptäckt felet som vi haft hela vägen från vojmån.
Så här såg båda bakhjulen ut. Ta i akt att vi släppt ur omkring 1.5 kg ur däcket innan bilden togs.
Ibland ska man få ha tur, hade ett av däcken smält hade vi klarat oss men eftersom detta uppenbarade sig på båda hjulen så hade vi blivit stående längs vägen. bulorna på däcken var omkring 5-7 cm höga och jag lovar att bilen gungade så mycket att broder tog med sig dottern för en nöjes åkning runt kvarteret. Det var rena karusellen för henne.
slutet gott, allting gott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar