Vi begav oss när sambon slutat jobbet och bilen äntligen vart färdigpackad. Färden gick ut efter slingrande småvägar och skogsvägar. Vet inte vad det tog åt vår GPS men nog ville den att vi åkte på de sämsta vägarna. Väl framme vid campingen började vi resa det nya tältet. Om ni varit med om att knott kan vara jobbiga skulle ni varit med nu. Detta är det absolut värsta jag någonsin upplevt. För varje peg jag forserade ner i marken uppdagades säkerligen tusentals fler knott. Sambon är från Norrbotten och van vid blodsugande saker, men detta var det värsta hon upplevt. Efter tältet blivit uppsatt tog vi kvällsfika och njöt av utsikten till sjön öjan.
Fredag, nu var det dags för fest. Vi for till Malung för att se om det fanns någon fiskebutik. Vi letade efter spöhållare till bilen för att slippa demontera spöna var gång vi åkte vidare till nästa fiskeplats. Till slut fann vi en butik men inte hade de några spöhållare, inte heller kunde de få fatt i något. Nåväl fick bli ett bindstäd till sambon och fiskekort. Efter en stadig frukost begav vi oss till vattnet, vi for mot den nedre delen av strömmen eftersom jag visste från föregående år att det var starka strömmar där och där ville jag tro att fisken står i denna sommarvärme. Efter några få minuter så hade vi krokat vår första fisk på denna resa. fisken var som tokig och lika hungrig efter våra E-12'or. De ville absolut inget annat ha än om vi försökte.
Trotts den gassande solen och att vi blev totalt stekta så lurade vi ett ganska stort antal harrar och öringar till hugg. Trötta och belåtna över dagens fiske for vi till tältet för en bit mat. Vi hade bestämt oss för att fiska kvällen i Västerdalsälven.
Efter en tids fiske i Västerdalsälven lyckades till slut sambon att kroka en fin harr. Om ni undrar varför ni inte får se fisken på bild är av den enkla anledningen att de åker tillbaka lika fort som de hugger för att ha bästa förutsättning att klara sig. Vi drillar hårt och åter utsätter snabbt. Om vi haft en kameraman som tagit kort åt oss hade det blivit många fiskbilder. Jag och sambon är oftast aldrig tillgänglig när den andre får fisk och därav att ingen bild heller tas. Vi fiskade ett par tre timmar i Västerdalsälven innan vi tröttnade och åkte tillbaka till Ogströmmen. Jag brukar säga att storleken inte har någon betydelse när det kommer till fiske. I alla fall för mig har den inte det. Hellre få fler och mindre än större och färre.
Lördagen gav baksmälla och ömma ryggar från gårdagens intensiva fiske. Men vad gör det när man så sällan får vara i strömmande vatten. Man får bita ihop och njuta. Med värkande ryggar och min arma armbåge for vi än en gång upp mot Ogströmmens vatten och vilken dag med fiske. Även denna dag krokade vi ett stort antal harrar och öringar men ack inte på E-12'or utan på mr. Kungshammaren. Det är alltid lika roligt när man hittar rätt flugval och fisken blir som tokiga. Vi hade tur i våra flugval som lyckades pricka rätt varje dag. Eftermiddagen fiskades vid den berömda kitteln
Oj oj säger jag bara, så grunt och så bedrövligt med småsten att fastna i att detta inte var så bra plats i år.
Sambon hittade en fin hölja att fiska i som gav några fina fiskar. Föregående år hade vi högre vatten än normalt och i år var vattnet lägre än normalt här i Ogströmmen. Nästa gång kanske vi får uppleva normalt vattenstånd.
Ogströmmen ett litet vatten men väldigt mycket fisk. Ett paradis för alla som inte suktar efter rekord utan bara vill njuta av fisket och fånga fler hellre än större. Det finns både harr och öring över 30cm, även om de är svåra att finna finns de och kan bjuda till fest.
Vi ses i Sysslebäck nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar